IDROTTSRÅDET - Göteborgs Universitet

Likt hockeyvärlden råder det nu silly season hysteri i de centrala delarna av Göteborg där IR har sitt säte. Som ordförande får jag cirka 100 frågor per dag av helt okända människor angående hur vår styrka kommer formeras under hösten. Här följer mer eller mindre seriösa rykten. Text i röd färg är de hetaste ryktena.

Klara nyförvärv



Till Idrottsrådet?
Dalibor Doder
Säker källa ska ha sett Doder strosa omkring på Heden letandes efter IR. Enligt uppgift ska han blivit "mycket besviken" när inte laget tränat just den dagen han var på plats

Boyd Mwila
Källor inom Örgryte idrottssällskap vill mena att Boyd är beredd att kvila ner ett snäpp rent fotbollsmässigt för att få spela med idrottsrådet under hösten. Den höga kvaliteten på träningarna och antalet träningstillfällen per vecka ska vara en av anledningarna.

Richard Andersson
Tidigare erfarenhet och mycket goda kontakter pekar mot att Richard kliver in i styrelsen i höst.

Peter Forsberg
"Foppa" har under maj månad rört sig mer och mer frekvent runt Utbildningsvetenskapliga studentkåren vid Göteborgs Universitet.

Robert Kronberg
En av våra största sprinters genom tiderna ska enligt säkra källor ha uttalat en önskan att få ingå i Idrottsrådets styrelse hösten 2008.

En säker källa vill mena att en kanske fler tjejer kommer ingå i styrelsen under hösten.. Vilka det blir ska enligt källan inte vara helt klart...

Avskrivna rykten
Michael Catic
Ryktet säger att Michael vill tillbaka. En seg förkylning och en blå stortå gör att Catic inte kan ingå i IR under hösten.

Klara förluster
Kristian Loodh
Lämnar Idrottsrådet för att återgå till sitt vanliga jobb, det vill säga, att agera lock-a-like åt Zinedine Zidane

Andreas Karlberg
Med en explosionsartad utvecklingskurva under året har Andreas valt att lämna IR för att försöka spela till sig ett kontrakt hos AC MILAN.

Lämnar Idrottsrådet?
Peter "Abramsson" Abrahamsson
Ännu obekräftade uppgifter säger att Abrahamsson från och med hösten jobbar på heltid som proffsminglare.

---

Efterhand som jag suttit och knåpat ihop dessa texter så har jag tappat bort händelser, eller kommit på dem i efterhand och tänkte därför försöka skriva ner ett antal saker här. Antagligen får jag inte ner allihopa ändå, men några stycken ska jag väl kunna klara av i alla fall.

- "Bankett? Jag har inte blivit bjuden på nån jävla bankett" - Inte helt säker på vem som drog igång denna fras, tror det kan ha varit Victor och var den kom ifrån är lite höjt i dunkel. Oavsett vilket så byggdes mening om till allt möjligt med tiden.
- "Man är ju inte tjugo längre" - Marcus standardfras. De flesta i laget kände sig nog ganska träffade av detta både på lördag och söndag morgon.
- "3 dots" - Denna vet jag inte heller var den kom ifrån. Pontus eller Calle kom fram till att "skjuta prick" på engelska blev "dots".
- "Pratar du sådär på riktigt?" - Böna var aningen hes dagen efter banketten och lät antagligen ännu grötigare än vanligt. En tjej från det "äkta" rosa laget som fäller denna kommentar. Ska påpekas att jag aldrig pratat med henne innan.
- "Du är säkert en sån som snarkar också" - Kommentar av samma tjej till Böna direkt efter förra citatet. Var kom det personliga påhoppet ifrån?
- "Var hon skön?" - Albans (vår nyckelvakt från och till) kommentar till en av grabbarna när han kom hem på en lite udda tid.
- "Akta asfalten, den är farlig. Han kan ju faktiskt dö!" - Målvakten i JSIF när en av hans lagkamrater blev tacklad 2 meter från den asfalterade cykelvägen som gick längs med långsidan.
- "Men va' ska ja' gö(r)a då?" - Helgens catch-frase. Kommer väl från Otränade Karlsson från början? Kan sägas på en uppsjö olika sätt, bl.a. med betoning på "vad" och "jag". Användes som "avsparksrop" från laget i andra matchen.

Hade skrivit ner lite fler citat, men det pappret har jag försnillat så ni som vill får helt enkelt fylla på i kommentarerna här nedanför!

Innan jag avslutar denna "krönika" från Studentiaden i Karlstad så måste jag bara kommentera Marcus och Jespers kopiöst dåliga avslut. Båda två missar vidöppna mål i frilägen och inte med lite heller. Det är så at Håkan Milds straff i VM94 var nära...

Böna Over and Out!

Sent denna natt kommer två av lagmedlemmarna hem efter att ha utfört en del hyss i bygget. Victor lyckas reta upp trötte plastpappa Calle genom att vara lite onödigt nära Calles kamera när han, utan att se något alls, ska ta sig till sin plats. Efter en kärleksförklaring till elementet så hamnar Victor till slut i sängen där han dels ligger och skrattar för sig själv och dels säger "sorry" ett antal gånger. Enligt uppgift har Pär och Victor under natten dels gått runt och delat ut tidningen Chili till alla rum (givetvis var dessa rum sovandes) och samtidigt frågat efter Brett Hawkins. Jag kan bara föreställa mig vad de sovandes tyckte om detta intrång.

Nåväl, undertecknad väcks klockan 7 av ett antal sms på mobilen och går därför upp eftersom han inte kan somna om igen. Och eftersom vi fortfarande inte hade fått helt klart för oss ifall vi var utslagna eller inte, men vi misstänkte att vi inte var vidare, så begav sig Böna bort till sekretariatet för att ta reda på fakta. Det visar sig att vi inte är vidare. Här ska påpekas att OM vi hade gått vidare så hade vi haft 45 minuter på oss till match efter att jag väckt laget. Vädret, som varit helt otroligt hela helgen, var denna tidiga morgon lika fint. Efter ett slag kommer Calle ut och gör sällskap. Damerna som vi haft vid bordet under banketten har match på volleybollplanen klockan 9, så vi båda går bort och sätter oss där för att beskåda matchen. Under tiden, innan matchen börjar, så knäcker plastpappa en öl, vilket renderar i en del kommentarer:) Sen ger sig Böna och Calle på ett matematiskt problem, HUR åkte vi ut? Var det på poäng eller var det via målskillnad? Efter mycket ritande i sanden så kommer de inte på lösningen på detta problem..

Under tiden som klockan närmar sig tidig lunch så vaknar fler och fler av lagmedlemmarna och dagens duster kan ses i de flestas ögon. Söndagen består inte av mycket kreativitet utan mesta delen av tiden spenderas i horisontellt läge under det skinande gula klotet. Den kroppsdel som rörde sig mest under dagen var antagligen ögonen. En del matcher beskådas, bland annat JSIF som spelar utslagsmatcher, eller var det kvartsfinal? Vi slog ju dem i gruppspelet, vilket innebär att vi var i kvartsfinalklass?

Resten av dagen innehåller inte mycket att förtälja förrän vi kommer fram till hemresan. Hur skulle vi få in all packning? Rent teoretiskt borde det vara enklare på hemvägen eftersom de flesta hade mindre packning med sig hem än upp, alkoholen var ju uppdrucken. Men praktiken satte fälleben för oss. Det blev mycket knöende, men till slut lyckades vi stänga dörrarna i alla fall. Tystheten härskar en bra bit av hemresan då baksätet slås ut av trötthet. Efter en sväng i den vackra (?) staden Trollhättan så vaknar Victor till liv och börjar rabbla en massa bibelcitat på norrländska: "Å Gud skapade på den sjunde dagen..." med hysteriska skratt som resultat.

Strax efter klockan 21 kommer Pär-bilen till Statoil Olskroken för att lämna igen bilen. En mycket givande helg är till ända och alla inblandade åker antagligen direkt hem till sängen...

Del V kommer imorgon med citat, kompletteringar och annat smått och gott.

Efter tvång om omåttligt mycket stryk så gav till slut Jesper med sig och gav bort sina bilder till mig, med resultatet att jag kör av Jespers copyright och publicerar ett par här på bloggen. Måste hota Calle också för att få loss alla de 300 bilderna han har...

1. 2. 3. 4.
5. 6. 7. 8.
9. 10.

1. Troligtvis en taktikgenomgång inför stundande match...eller en matchgenomgång i efterhand månne...
2. Pappa Pontus visar hur det ska gå till
3. Stämningen är rätt så avslappnad, se bara på Victor och på Calles min!
4. Lördag morgon en timme innan match...
5. Bäst klädd på banketten?
6. Bron i fråga, hit men inte längre med alkoholen sa polisen
7. "Da Plejz"!
8. Hur sjutton kom ölen dit, Pär? Det är ju efter bron...
9. Erik och Marcus njuter av en tango...
10. Geniknölarna fick gnuggas för att allt skulle få plats i bakluckan, vilket var en total omöjlighet!

Fler bilder kommer så småningom

Vi tar helt enkelt vid där vi slutade, vid lunchen på lördag. Med nerverna på helspänn försökte laget att räkna ut om vi skulle gå vidare eller ej, men eftersom inte alla matcherna i gruppen var färdigspelade så var det något knepigt att få ihop den slutgiltliga matematiken. Det ska villigt erkännas att inte så många var sugna på att spela utslagningsmatch just vid det tillfället... Det skulle komma att innebära att vi fick en timmes extra sovmorgon på söndagen.

Lunchen ja. Vissa i laget var rejäla finsmakare, inga namn nämns. Ena gången var det potatissallad och kött. Andra gången, dvs. lunchen så var det potatissallad, rostbiff och grillad makrill som gällde. En del andra nöjde sig med en burgare från den närliggande grillen för det humana priset av tjugofem riksdaler, väl värda att investera! I övrigt förflöt lördag eftermiddag på samma fina sätt som många andra svenska sommardagar gör, dvs. genom öl, bad och östrogen. Lite filande på solbrännan hanns också med. Därmellan fluktades det på en och annan mer eller mindre intressant fotbollskamp.

Damturneringen har pågått lite lätt i bakgrunden utan att egentligen rönt något större intresse hos oss pågar (konstigt nog), men nu på eftermiddagen när vi ändå inte har något att göra placeras tio grabbar vid sidlinjen av ett par av dessa matcher. Det "äkta" rosa laget (från Uppsala) blir favoriter hos en del av grabbarna och det "oäkta" rosa laget (hemmalaget från Karlstad) favoriseras av ett par andra. Hur någon lyckades bestämma vilket lag som var äkta respektive oäkta kan jag ej förklara.

Dagens stora händelse bortsett från våra två matcher var banketten på kvällen. Denna skulle hållas på det lokala innestället Nöjesfabriken och man skulle vara på plats någon gång mellan 19 och 1930. Strax innan klockan sex insåg gänget att det kanske vore till en fördel att duscha innan denna event. Sagt och gjort så beger sig gänget iväg för att utföra denna syssla. Här kommer vissas oerhört vackra dagsbränna fram i fullt sken. Det var inte skönt att ställa sig i duschen vill jag lova. Så fina som vi var efter att vi duschat hade vi inte varit på två dagar och antagligen inte så rena heller..

Väl tillbaka på rummet så satte farbror doktorn på recept att etanol skulle intagas oralt. Detta på ett rum som det rådde alkoholförbud på... Nåväl, lite bråttom var det allt. Klockan var nu strax efter 18 och vi skulle gå från rummet runt en halvtimme senare. Vissa av killarna är ganska lika tjejer vad det gäller den tid de tar på sig att göra sig klara...frågan är vad de sysslar med på toaletten egentligen?!

Under fredags kvällen hade ett par av gossarna blivit påhälsade av polisen precis vid skolan där de satt och drack öl och solade. De fick uppge namn, civilstatus och procenthalt på ölen...eller i alla fall åldern. I samma veva fick vi reda på att man inte fick dricka alkoholhaltiga drycker "på andra sidan bron" utan då fick man sitta på en uteservering. Med detta i åtanke så var det ännu viktigare att få i sig de dyra dropparna innan vi kom över bron, det slutade med att vi fick stanna precis innan bron för att det skulle kunna genomföras.

Efter en liten vandring längs den fina älven så kom vi till slut fram till Nöjesfabriken...efter två förfrågningar till ortsbor. Väl utanför stället visade det sig att vi var i princip först på plats och fick sitta och underhållas utanför. Böna träffar en landsman och Pär förklarar vad potatismos heter på Värmländska (kommer inte ihåg vad det var). Efter npgra minuter går vi in och Böna får som lagledare fixa in laget via gästlistan. Vi står helt enkelt inte registrerade i vårt lagnamn, Idrottsrådet Göteborg, utan GSIF (som vi har betalt vår SAIF-avgift till). Efter lite smörande och smörjande på den vackra skånska dialekten så är det inga problem att komma in. Banketten hålls i Go-Kart hallen. Strax innan det rummet blir en del av grabbarna smått lyriska över bilspelen som står utanför (visst är det lustigt).

Bord 6 var vårt bord. Perfekt placerat, i mitten och andra raden från scenen. Det visar sig att vi har fått 16 platser registrerade på oss och inte 10 som var det antal spelare vi var. Så efter att Böna och Calle fått lite kontakt med bordet bredvid så bjuds dessa 6 damer (lämpligt, va?) in att sitta vid vårt bord. I äkta diktator-stil så domderar Böna ut att varannan ska vara "främmande" vid sittplatserna. Alla fattar vad han menar utom Jesper som var tvungen att sitta bredvid plast-pappa Calle (enligt säker källa var Jesper dock en riktig gentleman som artigt både svarade på och ställde frågor). Damerna i fråga kom från Värmlands Nation i Uppsala (förkortningen kommer jag inte ihåg, men kan det möjligen ha varit VNIU?). Denna fina studentgrej, nationer, som till mitt stora förtret saknas i Göteborg. Vad alla läste vet jag inte, men de närmst mig läste i alla fall sjukgymnastik.

Väl i matkön efter diverse mingel och artiga konversationer så släpps damerna fram först (självklart) och maten visade sig vara av högsta kvalitet med stor variaton, det kan ha varit därför som det var nachos... Lax, kött, potatis, listan kan göras lång. Väl tillbaka till bordet serveras vin och det börjar hända saker längst fram på scenen. Stå-upp-komikers framträder, dessvärre hör man inte mycket av vad de försöker skämta om. Någonstans under den andre komikerns framträdande får han lite grepp om våra grabbar..tjejerna undrar om vi verkligen tyckte att det var roligt. Uppenbarligen gjorde vi det, men frågan är om det egentligen var något bra eller om det bara var sympatiskratt med en lätt touch av panik?

Två trubadurer kom också att framträda under maten. Dessa lyckades verkligen få igång de stackars ätande (fortfarande) eller i alla fall oss. Upp på stolarna och skanderande "Orup, orup, orup, orup.." så satte vi verkligen vårt avtryck på banketten.

Lagom till att maten är uppäten så kommer coverbandet in, De drar av ett par rökare och får bra grepp om de som står längst fram vid scenen. De håller på ett tag och kör av klassiker av AC/DC med flera. Kvällen avslutas på dansgolven lite längre in i komplexet. Vad som händer här inne kommer ej att förtäljas i denna historia utan får tas med respektive representant. I stort tror jag laget var jäkligt nöjt med banketten. Vad undertecknad ansåg vet de som träffat densamme.

Med ett ihållande tinitusringande på vänsterörat (efter högtalaren som av okänd anledning placerats en meter från örat) och med hes röst (efter allt sjungande) trippade signaturen hem på lätta fötter tillsammans med plastpappa Calle.

Nu i efterhand kom jag på en annan sak som hände innan vi gick ut på fredags kvällen. Pontus smet iväg när han hörde att det fanns ett gäng tjejer i ett rum ett par rum bort från vårt, damerna i fråga var från Luleå tror jag...eller Jönköping. Victor och Jesper hade tidigare nekats inträde till detta rum. Pontus öppningsfras fungerade visst och gick ungefär såhär:

"tjena, tjena!" ingen respons... "tjena, tjena (igen)" sen gick han in... och fick stanna kvar.

Kan någon förklara för mig hur det där gick till för jag förstår det inte.. Nåväl, morgontidiga idioten undertecknad vaknar innan klockan ringer, det vill säga 0650 och går bort och uträttar sina morgonbehov innan han ska väcka laget. Här ska Studentiaden-ansvariga ha cred för att de förlagt vår första match till 0800 på lördags morgon. Enligt uppgift var vi det enda laget som överhuvudtaget var ute på fredagen... Väl tillbaka så väcker Böna de övriga som vaknar med lagom munter uppsyn. Det är knappast en underdrift att säga att halva laget är bakfulla och att 90% av laget gärna hade fortsatt sova trots att den jolmande idioten som pladdrar utan att man förstår väckt upp alla. Kniven låg nära till hands.. Efter att alla har sparkats iväg till frukost, så går Böna ut och påbörjar lite lättare uppvärmning och ser att han är ensam ute på gräset...utöver ett gult lag som har duktigt seriös uppvärmning..

Grabbarna kommer tillbaka sisådär en kvart innan avsparken kan tas. Majoriteten är inte jättesugna på att sparka igång, men drar sitt strå till stacken. Väl där inses det att laget vi möter är de lallande fånarna som stått och värmt upp sen tidig morgonstund, JSIF. Återigen spelar vi utan ordentlig uppvärmning, tänk vad bra förberedda vi var på denna typ av föreberedelse. Under matchen sker en del anmärknignsvärda saker. Mackan, som antingen verkar ha vaknat på fel sida..eller som bara är laddad till tusen, drar till med en fantastiskt ostämd glidtackling i inledningen av matchen, som trasar sönder en av motståndarna. Detta renderar lagets första, och enda gula kort. Victor kvitterar matchen med ett stenhård skott stolpe-in.

En liten tid senare så kapar Pontus en motståndare i straffområdet och det döms straff vid ställning 1-1. Böna som enligt uppgift ser ut som en Beligan Blue på extra steroider i sin målvaktsutstyrsel får göra sig beredd på sin största prövning dittills. Med sedvanlig psykning så räddar han straffen! Eller om rätt ska vara rätt så var han helt åt helsike fel håll, men anfallaren skjuter utanför. Någon spelare i JSIF lägger här den smädande kommentaren: "det är lugnt detta gubbar, de börjar bli gnälliga nu" och får ganska omgående repliken: "ha! om ni tycker detta är gnälligt så skulle ni hört oss igår"

Mattias gör 2-1 och matchen står och väger. Det döms straff igen! Men åt andra hållet. Mattias slår en dönare mitt i mål, som målvakten räddar. Framme på returen så slår Marcus med ett behärskat träben in 3-1. En sjuhelsikes offensiv startas från JSIFs sida och ganska omgående görs 3-2 efter att fegisarna skjutit Böna på stödjebenet och in. Någonstans i denna veva så går Marcus (igen) behärskat in med ett par vårdslösa dobbar i låret på en motståndare. Som tur är så missar domaren detta, annars hade garanterat Marcus fått följa fortsättningen av matchen från sidlinjen. Hela laget kliver upp och drar sitt strå till stacken. En notering måste ges åt Victors glidtacklingar. Minst två gånger får han in klockrena glidtacklingar som undantar bollen från motståndarna. Slutsignalen ljuder och laget har stått för en heroisk insats genom att vinna med 3-2, bakfulla och ouppvärmda. Pär fäller en kommentar som var något i stil med: "det var inte så lönt med uppvärmningen nu, va?!" Ungefär så kändes det då. King of the World! Målskyttar var Marcus, Mattias och Victor.

Bara 45 minuter efter att matchen var slut så står en ny match på schemat, mot Naprapaterna. Dessa Naprapater som spelade semifinal i öppna klassen i inomus-SM för Studenter i Göteborg i vintras. En match vi visste skulle bli svår, men som vi ansåg oss ha en chans i. De hade ju trots allt fått stryk i deras första match. Halva Naprapat-laget består av norrbaggar och resten av annat slag. Ganska omgående gör de 1-0, sen 2-0, 3-0 och 4-0. 2-0 målet var tydligen en ordentlig mörsare, jag vet inte, jag hann inte reagera. Matchen blev stundtals ordentligt grinig eftersom vi inte fick bollskrället i nät. Tacklingarna haglade och när de gav sig på Böna i målet tänder det till extra mycket. Dock klarade vi oss utan varningar denna gången. Men med ett något stukat självförtroende efter 0-4 går vi av planen och inser att den chans vi har att gå vidare ligger i hur de två sista matcherna i gruppen slutar. Vi hade ett WO-lag med som ev. hade kunnat påverka det hela om de varit med.

Frivilliga valde att bada innan lunch då klockan nått detta slag. Andra valde att gå för att inmundiga densamma.

Del III kommer inom kort..

Fredagen den 9/5 åkte en salig blandning av Göteborgs Finest till Karlstad för att spela Student-SM eller som det även kallas för, Studentiaden. Ett uppdrag som även fanns på agendan var att försöka jämna Löfbergs Lila Arena med marken...

De tio som valdes ut efter gedigna fysiska och psykiska tester, eller de som var intresserade snarare...var utan inbördes rangordning:
- Böna, Pär, Mattias, Victor, Marcus, Calle, Jesper, Johan, Erik och Pontus

Eftersom Böna hade tenta på fredag förmiddag så ordnades bilar som med någorlunda god tid skulle ta deltagarna upp till Karlstad för evenemanget. Först på måndagen samma vecka kom spelschemat...som spikades och var klart först på onsdagen...och ändå innehöll WO-matcher...

Nåväl, Pontus bidrog med en fransk bil av någon sort (finns det mer än en...eller alla faller kanske under samma skrot) och en bil hyrdes från Statoil. Böna blev klar med sin tenta en timme tidigare än beräknat vilket innebar att man skulle kunna komma iväg lite tidigare än tänkta 11.30. Han ringer andrachaffis Pontus och stressar honom lite och undrar om han kan komma tidigare, det gick väl visst för sig. Sagt och gjort så åker Böna och Pär och hämtar hyrbilen på Statoil Olskroken, men ska hämta två snubbar uppe på Studiegången. Mattias som bor granne med parkeringsplatsen är relativt snabbt nere...Victor å sin sida verkar ha packning för hela laget och segade en aning.

Klockan 11.29 anländer Pär-bilen (Pär, Böna, Mattias, Victor och Calle) till Pedagogen och inser att Pontus och fyra gubbar (resterande) väntat i en kvart, för det var ju bråttom enligt undertecknad. Som om det inte vore nog beslutar sig bilarna för att köra var och en för sig och stanna och sluta upp någonstans på vägen. Detta sker någonstans utanför Uddevalla, då de sju yngsta i truppen måste "gå på toa". Tacka vet jag att gammal är vis!

Pontus kör för övrigt som om han ständigt är jagad av polisen, troligtvis kom aldrig hastighetsmätaren under 140 någonstans under hela vägen upp.

Efter ett litet slag, 1½ timme eller så behövs mat för att fylla ut hungriga magar. Mattias har då mer eller mindre suttit och gnagt på nackstödet sen han satte sig i bilen. Pit-stop blir på Rasta i Brålanda. En restaurang mitt i ingenstans. Det mest spännande under denna händelse är väl Victor som inte behöver betala för sin två Pepsi och hamburgare med mos...trots att det står nio killar runt honom som kunde ordnat med det. Potatismosen var i sådana mängder att den räckte flera mil framöver.

Ju längre bilresan fortskrider så inser Böna med omnejd att det kommer bli knepigt att hinna till Karlstad med mycket tid i marginal till matchen som skulle sparkas av klockan 1520. Väl framme i Karlstad så är klockan strax innan klockan 15 och det inses att Pär-bilen inte hittar till Sundsta och måste då rådfråga en infödd. Dialekten går inte att beskriva i ord, men hela baksätet satt mest och fnittrade eftersom Pär haussat upp det här med Karlstad-dialekten en del. "Över brön" (över bron) var det enda jag kommer ihåg just nu, mer fattade man inte..

Laget anländer till Sundsta klockan 1505 och innan match ska laget ackrediteras...och hitta till Olle som skulle ackreditera oss.. 1508 är detta avklarat och matchen börjar då om 12 minuter. Men eftersom vi är vana att hoppa över uppvärmningen så är det ingen som egentligen är sådär jättefundersam över detta. Problemet är att vi inte är vana att ha suttit still i en bil 3 timmar innan vi ska spela...

Motståndare hette Franks (ska uttalas på engelska) och vi vet inte vilken skola de representerade. Böna agerade målvakt och Erik, Pär och Victor backar. Resterande delade på mittfält/anfallssysslan. Vi gör 1-0 ganska tidigt och känner oss relativt självsäkra. Dessvärre vänder detta till 1-4 och det ser genast mycket värre ut. Vi kröp närmare med kom inte närmre än till 3-4 i en match vi nog hade vunnit om vi inte hade suttit i en bil så länge, eller kommit upp tidigare. Marcus gjorde enligt egen utsago en brutalt fysisk match framförallt då han körde över en kille bakifrån! Som målvakt kan jag varken stärka eller dementera detta uttalande. Målskyttar i första matchen var Johan, Mattias och Jesper om jag kommer ihåg rätt.

Ett bad i tjärnen var ett tvång för en del som älskar att bada, andra tyckte nog att dessa var lätt hjärntvättade. De tre gamlingarna Calle, Pontus och Böna gav sig modigt av för att utföra denna syssla i den närliggande Sundsta Tjärn. Inte helt överraskande, med tanke på vädret, så var vattentemperaturen klart badbar.

Småbittra, vissa mer än andra, beger vi oss till vårt boende som ligger ett skånskt stenkast från planen, dvs. precis bredvid. Skolsalar, men ingen klagade direkt.

Första ölen knäcktes direkt efter slutsignalen, uppskattningsvis cirka klockan 1606, vem som vill ha creds för det kan ta på sig den! Pontus skapar sig här titeln "pappa" då han ska visa hur det ska gå till. Pontus tappar greppet om situationen och "plast-pappa" Calle går in och styr upp det hela. I härlig killanda så sätts det i alkoholdimman även odds på vem som kommer att gänga i helgen och något överraskad står Pontus där med lägst odds, något han enligt egen utsago aldrig förr har gjort. Låga odds ståtar även Böna med (lika oförstående han) och Erik (inte lika oväntat).

Sen fortsatte kvällen i samma anda och laget hamnar till slut på Glada Ankan (det är bara i Karlstad ställen kan heta så...) eller som Erik kallade det för ett par förbipasserande Karlstad-bor "Galna Apan". Dessförinnan hade vi en avstickare till ett biljardställe där Pärs kompis lillasyster jobbade...eller något i den stilen. Det mesta av denna kväll ska lämnas utanför historierullorna..dock måste det nämnas att det börjar spelas buggvänlig musik på Sveriges minsta dansgolv...Enligt ryktet är det en viss Marcus som önskat detta...vad han hade för händerna förtäljer inte historien och han dementerar starkt att det var han som önskade buggmusiken. Undertecknad tycker inte detta var en smidig lösning utan går och lyssnar på coverbandet i rummet bredvid som kvällen till ära ståtar med en hel del hårdrock...och till tonerna av "The Unforgiven" stapplar denna reporter hem runt klockan 0030 för att försöka samla lite kraft för morgondagen....

"What I've felt, What I've known, Never shined through in what I've shown"

//Böna

Nästa vecka gäller följande:

Onsdag: 16.00- 17.30, plan 3 Heden

Torsdag: 15.30- 17.00 plan 4 Heden

Priset är 10 kronor.

På fredag är vi lite sugna på att köra innebandy, men kör det bara om folk meddelar att de är intresserade. Antingen här eller på träningarna. I så fall är det 16-17 som gäller. Medtag egen klubba, annars får ni meddela så försöker vi ordna några.

På tal om något annat. I helgen avgjordes Studentiaden i Karlstad och Idrottsrådet var representerade med ett herrlag på plats. Håll er á jour de närmsta dagarna så kommer det komma lite smaskig information med bilder och allt!

Bekräftat!